till kompisar

Bra och dåliga hemligheter

Det finns bra och dåliga hemligheter. En bra hemlighet är exempelvis en födelsedagspresent eller en överraskning som en planerar (kanske frukost på sängen?). En bra hemlighet ska kännas bra i magen! Såna hemligheter får en hålla för sig själv.

Dåliga hemligheter känns inte bra i magen. Det är exempelvis vetskapen om att en kompis far illa eller mår dåligt. Såna hemligheter ska en inte hålla för sig själv, även om kompisen ber en att inte berätta. Då är det istället jätteviktigt att berätta för någon vuxen som en litar på. Det kanske är en förälder, en lärare, en kurator på elevhälsan, en kompis som är vuxen eller fritidsledaren. Om det inte finns någon du litar på kan du kolla in den här listan på hjälpinstanser du kan vända dig till.

Du kan lova att inte sprida det vidare till andra för att undvika att det blir skvaller och värna om kompisens integritet, men lova aldrig att inte berätta för någon som kan hjälpa kompisen. Risken är stor att du faktiskt kommer att behöva göra det.

En bra sak kan vara att säga till kompisen att en berättat för någon annan – och varför. Exempelvis kan en säga ”jag har berättat för din lärare för jag vill att du ska få må bra”. Den som är utsatt kanske blir arg i stunden, och det är okej.

Ibland kanske det känns konstigt att berätta för någon vuxen, eftersom den som utför våldet är någon som en känner. Din kompis förälder som är våldsam kanske är jättesnäll mot dig eller andra. Då är det viktigt att komma ihåg att den vuxna alltid är ansvarig för sina egna handlingar. Du gör inget fel i att berätta om det – tvärt om. Du hjälper en kompis som är utsatt för fara!

Att få höra om dåliga hemligheter

Ibland vet en inte om vad ens kompisar är med om. Helt plötsligt, kan det kännas, berättar någon om dåliga hemligheter som den hållit för sig själv länge. Vad ska du göra då?

En sak en kan prova är att hålla tyst, hålla ut och hålla om. Alltså: Låt kompisen berätta det den vill berätta och låt samtalet handla om hen. Att berätta kan kännas skönt, och kanske är precis det som personen behöver just nu. Du behöver inte vara den som räddar din kompis eller löser problemet på studs. Jäkta inte heller bort från samtalsämnet. Det kanske är skitjobbigt, men försök att hålla ut! Att berätta en jobbig hemlighet och märka att den en berättar för blir besvärad eller obekväm kan ge en dåligt samvete, och välja att fortsätta hålla tyst. När kompisen väl talat klart, kan du erbjuda en kram.

Du kan också fråga vad kompisen vill att du gör i framtiden. Fråga lite oftare hur hen mår? Behöver hen hjälp med att berätta för någon annan? Det kanske inte kompisen vet just nu. Viktigt att tänka på är att inte börja låtsas som att samtalet aldrig ägt rum. Visa att du minns och bryr dig!

Att fråga

I andra fall kanske du vet, eller misstänker, att någon far illa hemma, men kompisen vet inte att du vet det. Då kan det vara bra att fråga. Fråga rakt på, så att det inte går att tolka frågan som något annat. Är kompisen inte redo att svara? Säg kanske ”okej, men om det är något du vill berätta för mig så finns jag här”.

Att bära andras smärta

Att veta om att någon mår dåligt kan vara tungt. Då är det bra att inte bära det ensam. Samtidigt kan det vara bra att inte tynga kompisen som redan mår dåligt med ens egna reaktioner på det. Då kanske en kan prata med någon annan om hur du själv mår. Kanske din förälder? Eller någon på elevhälsan? Det finns också anhörigstöd att få på exempelvis jourer och andra verksamheter.